Historik

liten-sliderbild3

Teater är skoj.

Historik

I bebyggelsen var mörker. Ett stort, bedövande, kulturellt mörker lägrade sig över den lilla staden vid Sagåns rand. Famlande i mörkret gingo åtta vilsna själar som intet längtade efter annat än att få…spela teater! En dag utbrast en av de åtta:
– Varde amatörteater!
Och det blev amatörteater. De nu upplysta själarna sammansmulto i något som framledes kom att kallas CAMELEONTERNA. Sådan är sägnen.
 (Första Föreningshandboken, Engelsbergsmötet 1985)

DET BÖRJADE 1980
I verkligheten gick det lite annorlunda till. Efter noggranna studier i dammiga arkiv och bleknade annaler kommer nu vår version av Cameleonternas historia.
Det hela började i augusti 1980 då Mälarteatern, en fri professionell grupp, annonserade efter intresserade amatörteaterskådisar i lokaltidningen. De hade fått ett särskilt bidrag från kommunen som skulle användas till ”försöksverksamhet med amatörer”. Det kom många intresserade till den första träffen men så småningom blev det 12 aktiva kvar som kom att utgöra Mälarteaterns amatöravdelning. Till en början höll de till i sina lokaler vid Hyttans gamla skola vid Sala Sockenkyrka. I slutet av 1980 flyttande verksamheten till gamla Folkets hus och Kungsgatan 8. Där började arbetet med den första uppsättningen, lokalrevyn ”SimSalaBim”, som regisserades av Börje Karlsson. Föreställningen hade premiär våren 1981 och gick hem hos publiken. Det var närmare 3.000 personer som bänkade sig i Folkets Park för att se den första lokalrevyn i Sala på närmare 30 år…

Inom Mälarteatern fanns även en barn- och ungdomsverksamhet under ledning av Eva-Britt Sundström. De hade startat 1978 på fritidsgården Kvarnen genom skolans SIA-verksamhet. Förutom att de jobghade med dramalekar och improvisation så gjorde de små uppsättningar. I maj 1980 spelade de sin egenskrivna barnpjäs ”Barnhem – ljuva barnhem” i Mikaelsgården. Samtidigt väcktes tankarna på att bilda en egen förening med både barn och föräldrar. Det blev startskottet för föreningen Ad Astra, som betyder ”mot stjärnorna”. Även Mälarteaterns amatörgrupp hade planer på att bilda en egen förening. Vid ett medlemsmöte 11 november 1981 gjorde man så slag i saken och det första årsmötet hölls 1982. Då anslöts även föreningen till ATR, Amatörteaterns Riksförbund. Så var Sala Amatörteaterförening Cameleonterna född!

Det första året började med repetitionerna av nästa lokalrevy som fick namnet ”Vi reserverar oss”. Den hade premiär på nyåret 1983. Senare under våren gavs en ”Kostymsoaré i Folkets Hus med undertiteln ”En annorlunda afton”. Det var ett sångprogram med gamla godingar följt av ett spex som hette ”Den sköna Lucretia eller Skandalen i Rom”. Ad Astra repeterade en egenskriven pjäs som hette ”Sagan om…” men den kom aldrig till premiär. Det berodde delvis på för stor åldersspridning i gruppen och man beslöt att dela den i en äldre och en yngre del. Det resulterade i två uppsättningar, nämligen ”Askungen” och ”Hemmet”. Cameleonterna deltog även i firandet av Sala Rådhus 200 år med stort jippo på torget och sedan bal i Rådhussalen.

1984 var året då föreningens verksamhet svämmade över alla bräddar och på allvar började att känna sig trångbodd. Som vanligt inleddes året med en nyårsrevy, ”Clownernas Afton”, som sedan följdes av produktionerna ”Lurviga Nallar” (Ad Astra), hembygdsspelet ”Byke” och mastodontproduktionen ”Gula Hinnan”. Samma år upphörde Ad Astra att vara egen förening och kom istället att bli Cameleonternas barn- och ungdomssektion. Bland de planerade projekten som aldrig blev verklighet fanns ”West Side Story”. Hade allt gått i lås hade vi blivit den första amatörgrupp som fått rättigheterna till musikalen.

Men det hände saker även utanför scenen. Salamandern, föreningens medlemstidning startades och gav ut sitt första hand/maskinskrivna nummer som skickades ut till alla medlemmarna. Även Cameleontiska kören drog igång och vi fick en alldeles egen dansgrupp, Camelerna. Eftersom föreningens verksamhet hade växt så explosionsartat fanns det behov av någon form av samordnare på dagtid. Med hjälp av bidrag från arbetsmarknadsenheten på Sala kommun kunde föreningen lagom till höststarten anställa sin förste kanslist, Stefan Karlström. Han fick genast sätta igång och röja i pappershögarna och jaga dammråttor samt gamla fimpar i sofforna…

”Nu är det kläckt” hette revyn som traditionsenligt inledde 1985. Det var den största revyensemble som någonsin har stått på en scen i Sala. Med aktörer, dansare och musiker var de nära 60 personer…fast det var mycket svårt att hitta repetitionstider som passade alla! Styrelsen beslöt raskt efter denna satsning att bara spela revy vartannat år. Men det hände mycket mer det året. ”Byke” spelades för andra året i Kila hembygdsgård men hade tyvärr problem med den regniga sommaren. Den äldre Ad Astra-gruppen genomförde sitt eldprov med glans genom att spela den två och en halv timma långa ”Tio små negerpojkar” av Agatha Christie. Vi provade dessutom för första gången att spela några klassiker, nämligen ”Kameleonten” och ”Ett frieri” av Anton Tjechov. Det bildades även en gatuteatergrupp och Café Black Neon drog igång det första teatercaféet som blev stor succé. Länets första amatörteaterfestival arrangerades av föreningen på Tärna Folkhögskola och ca 90 personer deltog. Cameleonternas bidrag var ”Tio små negerpojkar”.

1986 jobbades det åter för högtryck och resultatet blev hela sju uppsättningar. En av dem blev föreningens första och hittills enda riktiga fiasko, nämligen lustspelet ”Hoppa hage med guldpeng”. Så kan det gå när man försöker spela något annat än revy på nyår i Sala.! Annars var det främst musikens och Ad Astras år. Teatercaféerna innebar att en orkester bildades och nya texter och ny musik skrevs på löpande band. Det kom över 500 personer till lokalen när vi ordnade café och detta helt utan någon form av annonsering. En av dem tog ställning mot kärnkraften – det var veckorna efter olyckan i Tjernobyl. Den grupp ur Ad Astra som vuxit allt mer skrev och repeterade ett stort fredsspel som hette ”Kollaget” och hade smygpremiär p länsteaterfestivalen i Fagersta och under internationella fredsveckan i Sala.

Det gick ännu bättre för dem under 1987. De spelade för skolor och allmänheten under våren och blev sedan uttagna att representera Sverige på en internationell ungdomsteaterfestival för fred i Almelo, Holland. Till sommaren spelades Molieres ”Doktor mot sin vilja” i Folkets Park under en vidöppen, forsande himmel och blåskala på termometern. Det blev dessutom föreningens första bekantskap med myggen från sumpmarkerna vid Gröna Gången… Under hösten firades femårsjubileum med en stor och oförglömlig maskerad i teaterlokalen.

De följande åren tappade föreningen många medlemmar, dels genom utflyttning till andra städer, dels av att vi troligen hade bränt ut folk genom allt för mycket verksamhet och uppsättningar fördelat på för få personer. Det blev alltså aktuellt med ett generationsskifte i föreningen och under 1988 dominerades verksamheten helt av barn- och ungdomar. Teater Trotsar Allt (TTA) bildades och inledde ett samarbetsprojekt med de fem nordiska länderna samt Färöarna som resulterade i Fenris II. Ad Astra spelade Socker-Conny och gav sig ut på turné i Norge! De spelade även ”David och Lisa”, en pjäs som användes i undervisningssyfte av Vårdskolan i Sala. Ekonomin var detta år mer ansträngd än någonsin och droppen kom när kommunen hotade att dra in föreningens verksamhetsbidrag. Detta resulterade inte i mindre teater utan i ett fem timmar långt Marathoncafé för att manifestera kulturen i Sala. Kommunen backade och fortsatte att stödja verksamheten.

Det ordnades även teatercaféer under 1989 som drog fullsatta hus. Det gällde även ungdomsprojektet ”Djungelboken” som spelade på en ny scen i Strömsbackaladan. Publiken mötte en djungelmiljö med ruiner, vidsträckta berg, palmer och ett riktigt vattenfall! Den första Fenristurnén för föreningens del gick av stapeln med destination övriga Norden och Färöarna. Ett annat storprojekt var länssamarbetet ”Romeo och Juliet” som gav sig ut på turné i Västmanlands djupa skogar. Fyra ungdomar fick under hösten chansen till anställning genom AMS och det innebar en värdefull förstärkning i verksamheten. Det blev även en nytändning av föreningen och nya medlemmar strömmade till. Under 1980-talets sista månad genomfördes ett projekt med Lärkbacksskolan som blev mycket uppskattat.

© Cameleonterna. Webbproduktion: Linkan Reklambyrå